Vad den fann var självklart att det är mest synd om kvinnor.

”- Den psykiska ohälsan bland ungdomar förefaller tillta, särskilt bland kvinnor säger Lars-Erik Holm.

Enligt Holm är det också fler unga kvinnor än unga män som försöker begå självmord.”

Män nämns överhuvudtaget inte ens i artikeln. Underförstått innebär det att det inte är synd om män. Mäns mående är ointressant.

Att Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen är en lögnare, hycklare och manshatare blir tydligt efter hans uttalande i artikeln nedan:

”målet är jämlik hälsa i befolkningen och där är vi inte i dag. Sociala skillnader mellan olika grupper i befolkningen kvarstår och måste förebyggas, säger Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen.”

Lars-Erik Holm anser att målen uppnås genom att lägga alla energi på kvinnors behov, men tvärt om tysta ned och dölja mäns behov.

Återigen kan man trött konstatera att ledarna på våra statliga myndigheter (vars verksamhet till största delen finansieras av skattepengar som inbetalas av just män) ägnar sig åt feministisk propaganda, där kvinnor ska utmålas som offer, och där mäns behov ignoreras helt.

http://www.e24.se/makro/sverige/artikel_1616827.e24

Varför är detta intressant? Jo för ju mindre som krävs för att kunna fälla och spärra in män för påstådd ”våldtäkt” desto svagare blir rättssäkerheten för gruppen män. Tidigare har det räckt med att en kvinna påstått att hon blivit våldtagen för att mannen skulle spärras in, för när ord stått mot ord så har kvinnans ord alltid vägt klart tyngre än mannens. Feministerna eftersträvar ju ett samhälle där män inte har någon rättssäkerhet alls, och därför är det så glädjande att se en person inuti själva systemet som reagerar mot denna bedrövliga utveckling.

”Förr visste alla vad en våldtäkt var.
I dag måste man dessvärre fråga sig vilken typ av våldtäkt någon råkat ut för, om man vill veta vad som hänt.
Detta beror på att vi numera har ett våldtäktsbegrepp som rymmer ett stort antal beteenden – såväl med som utan våld.”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_306608.svd

Jag är mycket imponerad av denne Rolf Hillegren för det mod han visar upp genom att öppet ta strid i denna fråga. Även om han kanske inte på förhand var fullt medveten om vilken reaktion han skulle komma att ge upphov till.

”Om en 25-åring med fagra löften förmår en 13-åring till samlag är detta klandervärt och ska bestraffas, då det strider mot gällande rätt. Kärnfrågan är dock om det förtjänar två års fängelse.
Den som besvarar frågan med ja, bör betänka att det krävs mycket för att någon i Sverige ska dömas till ett så långt straff. En kniv i buken med tillhörande livsfara taxeras ofta till ett års fängelse.
Det är beklagligt att de som stirrat sig blinda på ordet våldtäkt inte inser att här finns ett problem som inte är obetydligt.”

En av hans mest högljudda kritiker är feministen och manshataren Madeleine Leijonhufvud vid Stockholms universitet, som inte anser sig behöva några direkta sakliga argument i sin kritik utan hon nöja sig antagligen med att ha konstatera att åklagaren Rolf Hillegren inte visat prov på tillräckligt stark statlig feministisk anda, genom att han verkar kämpa mot den sedan många år oroande utvecklingen att allt fler män ska kastas bakom galler för allt lindrigare förseelser riktade mot kvinnor.

Madeleine Leijonhufvuds tämligen osakliga och förnuftsbefriade kritik kan läsas nedan.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3365543.svd

http://www.metro.se/2009/08/17/4259/tjejer-kan-ocksa-misshandla/

Han berättar att några av hans ex-flickvänner, hur feministiskt pålästa de än har varit, haft lite svårt för hans tårar.

– Tjejer säger det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa. Jag vet inte om det beror på att de inte gillar det eller om de inte vet hur de ska bete sig för att deras pappor inte grät.

Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet.

Också som man är jag offer för patriarkatet. Både kvinnor och män tycks hata manlig svaghet.

Det är dags att män sinsemellan börjar prata om hur det är att vara man, tycker han.

– Vi behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligtkvinnligt/artikel_3337383.svd

Att det vanligtvis enbart är pojkar som blir offer och dödas är inget Metro bryr sig om. Men nu, när det för omväxlings skull har varit tre flickor som fallit offer för våld, så anser Metro att dödsfallen definitivt är värda att uppmärksamma. För som vi alla vet är ju flickor mer värda än pojkar i dagens jämställda (?) feministiska Sverige.

När pojkar dödas regelbundet år efter år så är intresset svalt hos feministskribenterna på Metro att belysa denna dödliga verklighet som just pojkar tvingas att leva i. Men när några få flickor dödas, något som nästan aldrig sker, då är Metro snabba med att uppmärksamma det och skriva snyftreportage om hur onda pojkar är och hur flickor jämt är offer.

http://www.metro.se/2009/08/11/67171/flickorna-som-foll-offer-for-unga-kil/

Att ett av de tre i artikeln uppmärksammande dödsfallen ser ut att vara resultatet av en annan svartsjuk flickas (!) uppmaning till sin pojkvän att mörda en annan flicka, är inte något artikelförfattaren lägger vikt vid. Jag misstänker att en sådan synvinkel skulle kunna belysa något feministerna aldrig skulle kunna erkänna, nämligen att en kanske förvånansvärt stor del av den manliga brottsligheten i samhället faktiskt är en följd av kvinnors uppmuntran till brottslighet, eller på annat sätt går att härleda till kvinnlig påverkan av mannen som blott blir ett verktyg.

Jag citerar poeten (!) Bob Hansson om manlighet: ”mannen formas väldigt mycket i reaktion mot kvinnan. Man känner in vad kvinnan vill ha och så blir man det.” (länk)

Vill alltså en kvinna t.ex. att hennes kvinnliga konkurrent ska mördas så övertalar hon sin kille att utföra mordet. Vill en kvinna ha mer pengar, för att finansiera en mer glamorös och högstatus livsstil, så övertalar hon sin kille att råna en bank. Få män skulle efteråt dessutom inför domstolen erkänna att de förmåtts att begå brott på grund av sin flickvän, som därmed skyddas. För hur manliga skulle männen framstå om de öppet erkände att de manipulerats att begå grova brott i försök att glädja sina kvinnor?

Den sedan många många decennier orättvisa synen på män i våra domstolar, att män alltid ljuger men att kvinnor alltid talar sanning, är nu på väg att förändras. Tragiskt att det har dröjt ända tills nu bara…

Högsta domstolen (HD) har nämligen nu rivit upp två våldtäktsdomar eftersom HD funnit att det inte kan anses vara tillräckligt starka bevis att en kvinna blott hävdar (dock trovärdigt d.v.s. i praktiken utan svettig panna och flackande nervös blick) att hon blivit våldtagen av en man som förnekar att han gjort det, för att mannen ska kunna fällas till ett långt fängelsestraff för våldtäkt.

Ja, kvinnor ljuger faktiskt de också. Oftare än män ljuger, menar vissa. Det är inte en dag för sent att även de feministiska ledamöterna i våra ”rättvisa” domstolar inser detta faktum och tar hänsyn till det vid sina framtida bedömningar av skuldfrågor.

Det är en skandal att Högsta domstolen inte har sagt ifrån tidigare i denna fråga, utan istället bara har vänt bort blicken och låtsats som att det regnat. Men bättre sent än aldrig.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/valdtaktsdomar-rivs-upp-av-hd-1.904464

”Vi vill öka intresset för naturvetenskap och få fler tjejer att välja tekniska utbildningar, säger Tanja Nymark, ansvarig på Vetenskapens hus.”.

Skolverket, Svensk Energi och KTH står för kostnaderna till denna kurs som så öppet och ogenerat diskriminerar unga pojkar som är nyfikna på vetenskap. Jag som trodde det viktiga var att få fler att välja naturvetenskap, oavsett om dessa råkar vara pojkar eller flickor…

På Vetenskapens Hus websida kan man läsa följande:

”Vetenskapens Hus vill öka förståelsen för naturvetenskap och teknik men också insikten om att dessa ämnen berör alla. Och vi vill göra det intressant för både tjejer och killar.”

Intressant att se hur personalen på Vetenskapens Hus hycklar genom att hävda att de vill göra vetenskap intressant ”för både tjejer och killar” genom att i praktiken diskriminera enbart pojkar, och helt utestänga dessa från sina sommarkurser…

Det är djupt tragiskt att se hur i grunden antagligen hyfsat intelligenta människor i vetenskapsvärlden likväl okritiskt och korkat slaviskt följer den helt ovetenskapliga genus-”vetenskapens” irrläror, genom att först ljuga och hävda sig vilja både pojkar och flickor väl, för att sedan i praktiken spotta enbart på gruppen pojkar genom att utestänga dessa från sommarkurser som faktiskt finansierats av svenska statliga myndigheter, det vill säga av svenska folkets skattepengar.

Läs mer om sommarkursen dit pojkar inte är välkomna nedan:

http://vetenskapenshus.se/mitten/Ungdom/ungdom.htm

Receptet är att ta en gammal klassisk myt om en godhjärtad och ädel man, och sedan helt sonika byta ut honom mot en modern feministisk kvinna med sexiga strumpbyxor och höga klackar!

I tidningen Stockholm City den 14:e maj 2009 ägnas en helsida åt att göra reklam för Ormteaterns nya feministiska teateruppsättning: Robin in da Hood. ”Det är en saga för vuxna”, säger regissören Vivika Weitz.

Hjälten Robin Hood har bytts ut mot en en kvinna. Den onde karaktären spelas däremot naturligtvis fortfarande av en man, John Leijonhjärta som driver en lönsam krog (fy skäms), dealar kokain och ger dyra SMS-lån till desperata människor. Att en kvinna hade spelat inte bara hjälterollen utan även skurkrollen hade väl inte varit trovärdigt: kvinnor är ju bara kapabla till goda gärningar är ju ett återkommande budskap via feministisk media. Män däremot är ju reducerade till ondskefulla ”djur”.

”Jag ville göra Robin Hood eftersom man kan se paralleller till vår tid.”

”Den här historien ligger rätt i tiden”, säger Viveka Weitz.

Ja, i vilken annan tid än i feminismens tidevarv skulle man komma på tanken att misshandla en klassisk hjältemyt, och ersätta även en god och positiv manlig förebild som Robin Hood, med en falsk och påhittad kvinnlig motsvarighet?

http://stockholm.city.se/noje/16724/sommarspel_i_stan_robin_in_da_hood_

Ofta handlar det om väldigt utsatta individer, som hamnar i hemlöshet pga missbruk eller psykisk eller fysisk ohälsa, avslutas notisen.

Vad som helt utelämnas i artikeln är att de allra flesta av dessa hemlösa människor är män. Varför nämns inte det?

När man finner att gruppen kvinnor drabbas av något negativt så är media snabb med att poängtera hur synd det är om kvinnor. Tydligen är det inget som förtjänar större uppmärksamhet om det främst är män som drabbas och far illa. Om män saknar tak över huvudet. Om män missbrukar eller lider av psykisk ohälsa. Därav denna pyttelilla notis. Hade det varit kvinnor som drabbats istället för män så hade det antagligen hamnat på ett mittuppslag.

Detta är ett påstående man hör feminister kasta ur sig till och från i media. Det märkliga är att påståendets sanningshalt aldrig ifrågasätts det minsta av journalister. Varför inte? Var finns det kritiska tänkandet hos vår journalistkår? Är det så att journalister idag i Sverige inte längre ägnar sig åt grävande kritiskt granskande journalistik, utan blott har reducerats till att framföra feministisk propaganda i syfte att skapa en myt om kvinnors överlägsenhet (till exempel som företagare)? Läs mer om myten om kvinnor i styrelser och lönsamhet här.

Caroline af Ugglas anser uppenbarligen själv att en liten anekdot, som känns allt annat än trovärdig, ska tjäna som ”bevis” på hur mycket bättre kvinnor som hon är än män, inte bara vid företagande utan även när det handlar om god moral och karaktär:

”När Caroline af Ugglas för ett par år sedan nominerade en framgångsrik affärskvinna till en styrelse i ett av landets största börsbolag satte sig den manliga styrelseordföranden på tvären.

– Men Caroline, vi kan inte spä ut den intellektuella nivån i styrelsen, sa han helt allvarligt, berättar Caroline af Ugglas, utan att vilja nämna vilket bolag det handlar om.

Men den striden vann hon och kvinnan har gjort succé på sin post, konstaterar Caroline af Ugglas belåtet.”

http://www.dn.se/ekonomi/jamlikare-styrelser-nar-kvinnor-valjer-1.866567

Nu tycker jag att hennes anekdot ovan känns löjlig och påhittad. Hon ger ingen som helst information som går att kontrollera, utom möjligtvis att Caroline af Ugglas själv ofta känner sig belåten när hon kan uttala sig i pressen om kvinnors överlägsenhet utan att ens bli ifrågasatt.

Föreställ er nu en artikel där en man sagt något motsvarande om en kvinna som feministen Caroline af Ugglas helt ogenerat säger om män. En sådan artikel hade inte ansetts god nog att publicera eftersom den hade betraktats som kvinnoförnedrande. Men som vi alla vet är det ju bara gruppen män man får förnedra och ljuga om systematiskt i pressen, i dessa dagar av ”jämställdhet”…

För att få lite perspektiv på dumheterna som  Caroline af Ugglas spottat ur sig så finns det faktiska siffror (inga usla påhittade anekdoter här inte!)  som tydligt visar att svenska kvinnor är (nästan) sämst i Europa på företagande, trots att de har absolut bäst och mest generösa förutsättningar av alla europas kvinnor att starta och driva företag:

”Sverige näst sämst i EU på kvinnligt företagande, det budskapet basunerar DN ut till läsarna. Men borde inte det rätta budskapet i stället lyda “Svenska kvinnor sämst i Europa på företagande”?

Det är väl inte Sveriges fel att svenska kvinnor inte vill starta företag? Svenska kvinnor har bättre färutsättningarn än svenska män att starta företag, och jämfört med kvinnor i övriga Europa så har de oanade möjligheter.”

http://www.genusperspektiv.se/?p=73

Att svenska feminister som Caroline af Ugglas och andra tokstollar grundlöst påstår att kvinnor är bättre företagare än män, samtidigt som objektiva studier visar att svenska feministiska kvinnor är sämst i Europa på att starta och driva företag, visar tydligt på bristen på logik och vett i de feministiska resonemang som tillåts diktera samhällsutvecklingen i Sverige.

Jag avslutar detta inlägg med att citera Anna Wahl, professor i genus (!) vid KTH (!) ur samma dn-artikel som länkats till ovan:

”–Kvinnliga chefer är generellt bättre på att se kompetens hos både män och kvinnor, påpekar hon.”

…och som vanligt har denna feministkvinna inga belägg för detta påstående om kvinnlig överlägsenhet och blir inte heller ifrågasatt av journalisten.

Vetenskaplighet och sanning är tydligen faktorer som inte står högt i kurs ens hos landets mer seriösa tidsskrifter i dessa feministiska tider.