Åklagare måltavla för feminister

Åklagaren Rolf Hillegren har hamnat i blåsväder sedan han har haft fräckheten att uttrycka kritik mot den urvattning av våldtäktsbegreppet som feministerna i riksdagen har givit upphov till.

Varför är detta intressant? Jo för ju mindre som krävs för att kunna fälla och spärra in män för påstådd ”våldtäkt” desto svagare blir rättssäkerheten för gruppen män. Tidigare har det räckt med att en kvinna påstått att hon blivit våldtagen för att mannen skulle spärras in, för när ord stått mot ord så har kvinnans ord alltid vägt klart tyngre än mannens. Feministerna eftersträvar ju ett samhälle där män inte har någon rättssäkerhet alls, och därför är det så glädjande att se en person inuti själva systemet som reagerar mot denna bedrövliga utveckling.

”Förr visste alla vad en våldtäkt var.
I dag måste man dessvärre fråga sig vilken typ av våldtäkt någon råkat ut för, om man vill veta vad som hänt.
Detta beror på att vi numera har ett våldtäktsbegrepp som rymmer ett stort antal beteenden – såväl med som utan våld.”

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_306608.svd

Jag är mycket imponerad av denne Rolf Hillegren för det mod han visar upp genom att öppet ta strid i denna fråga. Även om han kanske inte på förhand var fullt medveten om vilken reaktion han skulle komma att ge upphov till.

”Om en 25-åring med fagra löften förmår en 13-åring till samlag är detta klandervärt och ska bestraffas, då det strider mot gällande rätt. Kärnfrågan är dock om det förtjänar två års fängelse.
Den som besvarar frågan med ja, bör betänka att det krävs mycket för att någon i Sverige ska dömas till ett så långt straff. En kniv i buken med tillhörande livsfara taxeras ofta till ett års fängelse.
Det är beklagligt att de som stirrat sig blinda på ordet våldtäkt inte inser att här finns ett problem som inte är obetydligt.”

En av hans mest högljudda kritiker är feministen och manshataren Madeleine Leijonhufvud vid Stockholms universitet, som inte anser sig behöva några direkta sakliga argument i sin kritik utan hon nöja sig antagligen med att ha konstatera att åklagaren Rolf Hillegren inte visat prov på tillräckligt stark statlig feministisk anda, genom att han verkar kämpa mot den sedan många år oroande utvecklingen att allt fler män ska kastas bakom galler för allt lindrigare förseelser riktade mot kvinnor.

Madeleine Leijonhufvuds tämligen osakliga och förnuftsbefriade kritik kan läsas nedan.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3365543.svd

Tjejer kan – även misshandla

Alexandra Pascalidou är ingen av mina favoriter direkt. Men för en gångs skull har hon skrivit en värdefull kolumn, om kvinnor som misshandlar sina män och sina barn, och om hur män inte blir tagna på allvar av våra myndigheter i ”jämställda” Sverige när de är smaklösa nog att försöka stoppa denna misshandel. Enligt våra politiker så kan ju nämligen inte kvinnor misshandla. Kvinnor är ju goda änglar allesamman utan undantag eller hur?

http://www.metro.se/2009/08/17/4259/tjejer-kan-ocksa-misshandla/

Läsvärt om manlighet av Bob Hansson

Poeten Bob Hansson uttalar sig om hur det är att vara man i dagens förvirrande feministiska svenska samhälle. Läsvärt.

Han berättar att några av hans ex-flickvänner, hur feministiskt pålästa de än har varit, haft lite svårt för hans tårar.

– Tjejer säger det är så fint när killar gråter. Sen när det händer kan de bli hemskt nervösa. Jag vet inte om det beror på att de inte gillar det eller om de inte vet hur de ska bete sig för att deras pappor inte grät.

Kvinnor säger att de vill ha mjuka män, samtidigt som de tycks förakta mjukhet.

Också som man är jag offer för patriarkatet. Både kvinnor och män tycks hata manlig svaghet.

Det är dags att män sinsemellan börjar prata om hur det är att vara man, tycker han.

– Vi behöver diskutera kön utifrån ett manligt perspektiv. Inte lägga oss platta inför det kvinnliga perspektivet.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/manligtkvinnligt/artikel_3337383.svd

Metro skuldbelägger pojkar

Återigen ondgör sig Metro över hur det endast är pojkar som skadar flickor. Det som förmedlas är att det är extra tragiskt just när offren råkar vara jämnåriga flickor.

Att det vanligtvis enbart är pojkar som blir offer och dödas är inget Metro bryr sig om. Men nu, när det för omväxlings skull har varit tre flickor som fallit offer för våld, så anser Metro att dödsfallen definitivt är värda att uppmärksamma. För som vi alla vet är ju flickor mer värda än pojkar i dagens jämställda (?) feministiska Sverige.

När pojkar dödas regelbundet år efter år så är intresset svalt hos feministskribenterna på Metro att belysa denna dödliga verklighet som just pojkar tvingas att leva i. Men när några få flickor dödas, något som nästan aldrig sker, då är Metro snabba med att uppmärksamma det och skriva snyftreportage om hur onda pojkar är och hur flickor jämt är offer.

http://www.metro.se/2009/08/11/67171/flickorna-som-foll-offer-for-unga-kil/

Att ett av de tre i artikeln uppmärksammande dödsfallen ser ut att vara resultatet av en annan svartsjuk flickas (!) uppmaning till sin pojkvän att mörda en annan flicka, är inte något artikelförfattaren lägger vikt vid. Jag misstänker att en sådan synvinkel skulle kunna belysa något feministerna aldrig skulle kunna erkänna, nämligen att en kanske förvånansvärt stor del av den manliga brottsligheten i samhället faktiskt är en följd av kvinnors uppmuntran till brottslighet, eller på annat sätt går att härleda till kvinnlig påverkan av mannen som blott blir ett verktyg.

Jag citerar poeten (!) Bob Hansson om manlighet: ”mannen formas väldigt mycket i reaktion mot kvinnan. Man känner in vad kvinnan vill ha och så blir man det.” (länk)

Vill alltså en kvinna t.ex. att hennes kvinnliga konkurrent ska mördas så övertalar hon sin kille att utföra mordet. Vill en kvinna ha mer pengar, för att finansiera en mer glamorös och högstatus livsstil, så övertalar hon sin kille att råna en bank. Få män skulle efteråt dessutom inför domstolen erkänna att de förmåtts att begå brott på grund av sin flickvän, som därmed skyddas. För hur manliga skulle männen framstå om de öppet erkände att de manipulerats att begå grova brott i försök att glädja sina kvinnor?